Nu är Henry 3 månader och världens härligaste bebis! Så snäll, glad och go! Jag skrev ingen förlossningsberättelse på bloggen då jag fick Charlie och jag tänker inte göra det i detalj den här gången heller, men jag känner ändå att jag vill skriva några ord, då mina två förlossningar kändes så otroligt olika varandra och det var jag inte beredd på. När jag fick Charlie så gick vattnet hemma vid 23.30 och jag fick kraftiga värkar som kom PANG från 0-100 med typ 30 sek-1 min mellan varje värk. Värkarna blev aldrig värre utan jag fick en chock när dom startade! Vi kom in till BB vid 02.00 och väl där kände jag mig fokuserad hela tiden och smärtan tog inte över mig utan jag fokuserade på att andas och Charlie föddes 9.15. Jag var så otroligt nöjd med förlossningen och jag kände direkt efteråt att ”det här kan jag göra om i morgon”! Jag har därför inte varit nervös över att skaffa syskon till honom och jag har längtat efter att få vara med om en förlossning igen. När vi blev gravida med Henry och det var ett par månader kvar till förlossningen så började jag ändå bli nervös… Förra gången hade jag ju ingen erfarenhet och visste inte alls vad som väntade, men den här gången hade jag något att jämföra med. Jag tänkte att om vattnet går så kommer jag säkert att få panikont igen! Och eftersom första förlossningen gick relativt fort så har alla förberett mig på att om vattnet går så är det bråttom att åka in då andra barnet oftast går fortare.
Henry var beräknad söndagen den 20 oktober och värkarna startade på fredagen den 18 oktober vid kl. 18 på kvällen. Det var då jag förstod att det var någonting annat än förvärkarna jag hade haft i några dagar. Vi kom in till BB vid 02.30. Jag hade då inte så kraftiga värkar, men täta och tillräckligt kraftiga för att jag skulle vara nervös över att det skulle gå fort om vattnet skulle gå… Jag kände mig tryggare inne på förlossningen! Det tog flera timmar innan det blev kraftiga värkar och dom gjorde extremt ont i ryggen (vilket jag inte kände igen alls från förlossningen med Charlie). Jag vill inte gå in på detaljer, men jobbigt var det och lång tid tog det! Tillslut kom han äntligen och då i vidöppen hjässbjudning (vilket var anledningen till att det tagit tid och gjort så ont i ryggen). När han var ute var all smärta borta och jag var överlycklig! Men jag är glad att det här inte var min första förlossning, för då hade det nog dröjt innan det blev syskon till Charlie (om det ens skulle ha blivit några)…
Jag har två underbara barn och jag kunde inte vara lyckligare! De ger mig så mycket glädje varje dag så jag tror att jag snart spricker! Att se kärleken växa fram dem emellan är helt magiskt!
Vad roligt att få läsa lite om dina förlossningar och se hur olika det kan vara.
Jag hade också extrem smärta i ryggen under Mirandas förlossning.. Jag var inte alls beredd på att det skulle göra så ont där så all träning vi lagt på massage osv gick inte att använda alls då jag fick panik så fort Tobias ens tittade på min rygg. Vår förlossning gick ändå jättebra och jag kunde göra det utan medicinsk inverkan som jag hade hoppats på men när det väl är dags för nästa barn är jag väldigt nervös över om smärtan kommer kännas mycket annorlunda eller vara ännu starkare. Det är ju så himla svårt att veta i förväg.
Wow. What a painful Situation!
But I know, it’s wonderful. It’s a time to pain and appears the core. Core is our reality. The capacity of being a mother.
And second pregnancy+having the pain of birth put us in balance. Balance of all emotions. Make us more relaxed
Så fin läsning.
Här kom sonen elva dagar för tidigt och kvällen innan pratade jag med min syster på msn och då hade jag inga som helst känningar att det var på g. På morgonen var det blött och det började göra ont. 08:50 blev vi inskrivna och 20:49 kom han ut.
Jag tyckte det gjorde vansinnigt ont trots epidural och kräktes mitt under krystningsarbetet (troligen en blandning av nervositet och smärta). Han skrek inte när han kom ut och jag reagerade inte nämnvärt på det utan tänkte att ”Han andas, det är ju bra.” Efter lite syrgas blev han pigg.
Sen fick han dessvärre inte ligga på mitt bröst så länge som önskat då jag blev i vägsickad för kontroll och för att sys. Sen fick jag ligga i flera timmar och vänta på att bedövningen som satt från midjan och nedåt skulle försvinna.
Svårt att fatta att han snart fyller två år.
Mina förlossningar skilde sig också åt väldigt mycket. Med Vilgot tog det lång tid, över 16 timmar inne på BB men smärtan var ändå hanterbar och epiduralen blev min bästis. Allt gick verkligen superbra och jag tänkte att det här var ju inte så farligt alls! Men nu, den här senaste förlossningen var helt annorlunda. Den gick snabbt, vattnet gick hemma och sen var det pang bom, skynda in på BB och sen var själva krystskedet helt vidrigt. Jag kände mig helt utlämnad och det var helt annorlunda än med Vilgot, jag fick sån panik vilket inte hjälpte alls. Nej som du säger, är glad att detta var min andra förlossning för jag tror inte jag hade vågat mig på det om det hade hänt första gången. Nu har det ju iofs bara gått tre veckor men just nu känns det som att bebisfabriken är stängd här framöver…:)
Howdy! Quick question that’s entirely off topic. Do
you know how to make your site mobile friendly? My weblog looks weird when viewing from my iphone4.
I’m trying to find a theme or plugin that might be able
to correct this issue. If you have any suggestions, please share.
Appreciate it!
Look into my webpage – hay day coins hack
congratulation to you and hope to have very nice time
what a high quality photos …
can i ask what is the model of your camera?